I Finland innebär en stor del av begravningar fortfarande jordfästning enligt finska evangelisk-lutherska kyrkans ordning före begravningen, det vill säga innan den avlidne läggs i graven i en kista eller kremeras.

Musiken till jordfästning är ett alternativ, inte så mycket en obligatorisk del. Kyrkohandboken uttrycker saken så att det kan finnas en ouvertyr eller annan lämplig musik före tillfällets första vers. Med lämplighet avses tillfällets gudstjänstkaraktär och kantorns roll som ansvarig för musiken vid jordfästning.

En vanlig ordning numera för ett evenemang som hålls i ett kapell eller kyrka är: preludium, psalm, blomfall, psalm eller annan musik, välsignelse, psalm och avslutande kallelse. Kyrkohandboken definierar saken så här: ”Om blommorna räknas i kyrkan kan det ske före första bäcken eller efter välsignelsen. Om blommorna läggs i början av jordfästningen kan den föregås av en psalm eller annan musik." I allt måste man ta hänsyn till lokala seder och familjevaners inflytande på tillfällets gång.

I den finska ortodoxa kyrkan kan begravningsgudstjänsten förutom liturgin innehålla gudstjänstsånger framförda av kören eller kantorn.

Till exempel vid en borgerlig begravning kan musiken, beroende på plats, vara klassiska orgelstycken och olika samlingssånger. Det finns inget specifikt sätt, utan musiken bestäms av den avlidnes livsåskådning, de anhörigas önskemål och platsen där begravningen hålls. Det är inte nödvändigtvis möjligt att framföra all musik i en kyrka eller kapell, vilket bör beaktas redan vid val av plats för begravningen.